Centralmärkning.

Hej!
Jag har en hög med centraler jag ska döpa.
Vilka bokstäver ska man undvika?

Utgår, med tanke på hur din fråga är ställd, att du tänker märka med IBL96, den äldre märksystemet? Alltså inte Handbok 419?

I så fall är det dessa du ska undvika:

Gg Ii l(L) Mm Oo Qq Ww x z Åå Ää Öö


Samt så är L X Z reserverade för vissa typer av anläggningar. Om jag minns rätt så är X för anläggningar som är prioriterade vid branddrift med tilläggsbokstaven L om det handlar om brandgasventilation. Och Z är för tillfälliga anläggingar typ byggström.

Rikard Ågren skrev: Vad är skillnaden i nya och gamla sättet att märka centraler?

4 timmars versionen eller 30 sekunders versionen? :tokig:


Skillnaden är mindre än man tror vid första anblicken... Största skillnaden är att man ges utrymme att märka enligt 3 (eller 4 beroende på hur man ser det) aspekter.

= Funktionsaspekten
+ Placeringsaspekten
- Produktaspekten

Sen finns det även
# Egendefinierad aspekt


I funktionsaspekten beskriver man hur objekten (centralerna) relaterar till varanda i funktion. Den normala när det gäller centralmärkning. Det finns två olika metoder att märka enligt funktionsaspekten, metod 1 som är en platt struktur med korta referensbeteckningar och där förändringar i anläggningen sällan innebär ommärkning av andra delar än just de ändrade. Även metod 2 där man får en djup struktur där man kan spåra huvudledningar och centraler med hjälp av referensbeteckningen, något som man inte kan med metod 1. Däremot är metod 2 känslig för ommärkningar.
Metod 2 är den som mest liknar gamla standarden, man märker enligt typ "kinesiska askar".... =N1N1A1 är undercentral till =N1A1 enligt metod 2, medan =N2A1 är undercentral till =N1A1 enligt metod 1.

Placeringsaspekten beskriver var någonstans objektet är beläget. Hus1, Våning2, Rum3 etc... Används inte så väldigt ofta...

Produktaspekten används ofta i konstruktion av apparatskåp och ställverk. Då märker man varje enskild komponent så att man lätt kan läsa vad det är för komponent i dokumentation vid reparation eller liknande.

Generellt är man myyyycket bättre på att använda denna standard inom industrin än inom "vanliga" elinstallationer.


Stor skillnad mellan "nya" (den har varit svensk standard på nyinstallation sedan 1996) är att nätägare är motståndare till den. Allafall de som jag varit i kontakt med. Fortum i Stockholm säger blankt nej, EON säger helst inte, Vattenfall har jag inte lyckats få ett svar av....

För nätägaren är det endast relevant att känna till centralbeteckningar på mätpunkt och tillhörande förbrukningsställe.

Jag fick det beskedet per telefon av EON, det möjligt att jag kan ha missuppfattat. Bra att veta att EON ställer sig emot den "nya" standarden...

Detta är ett urklipp ur EONs broschyr "Regler för arbete i elanläggningar"


Där kan vi läsa att IBL 77 inte skall användas annat än vid underhållsarbete i äldre anläggningar. Ej heller skall SS 437 01 40 användas i utgåva 1 eller 2, däremot 3.
Vad som också skall användas är SEKs handböcker...
I utgåva 1 och 2 finns det gamla systemet nämnt, men endast ifall man gör kompletteringar på en äldre anläggning. Annars skall Handbok 419 användas. I utgåva 3 har det äldre systemet helt försvunnit och man hänvisar bara till "märkning enligt svensk standard" vilket jag inte kan tolka som annat än just enligt Handbok 419 eftersom någon annan gällande svensk standard för märkning av centraler inte finns mig veterligen.
Sen att man även hänvisar till SEKs Handböcker i vilken 419 måste anses ingå
Man kallar sina egna föreskrifter för "Komplettering till XXXX" istället för "Med ändring av XXX" vilket syftar på det som står i det ursprungliga dokumentet måste anses gälla. Kollar man sen under anslutningsmärkning så står det inget om vilket system man ska märka efter...

Om man nu bara har läst dessa föreskrifter som EON själva upprättat, hur ska man då kunna utläsa att märkning enligt Handbok 419 inte är godkänd att utföra märkning efter? Efter vad jag kan läsa så är det snarare tvärt om, EON hänvisar till Handbok 419

Det som gör att EON inte sjunker under sina "konkurenters" nivå är att det är precis lika otydligt och motsägelsefullt att läsa Fortums eller Vattenfalls anslutningsanvisningar. Jag hade för inte allt för länge sen en lång diskussion med Fortums avdelningschef för kundanslutningar och han hade inget bra svar att ge mig angående detta. Det svar jag fick var att deras datasystem inte klarade att hantera det "nya" systemet. På frågan varför man då indirekt hänvisar till det "nya" systemet samt varför man inte anpassat sitt datasystem på de 20 år som standarden varit gällande hade han inget svar att ge.

Michell, jag är medveten om var du har din anställning och du får absolut inte ta detta som ett personligt påhopp!! Min "vrede" är riktad mot organisationerna i fråga och inte mot de enskilt anställda! Och jag förväntar mig inte heller att du ska försvara eller ställas till svars för din arbetsgivare!

Jag uppfattar inte din text som ett påhopp över huvudtaget.

Med detta i åtanke så tar jag med mig din åsikt. I alla fall när det gäller tydligare instruktioner för vilken metod som ska användas för märkning av centraler i huvudledningsscheman i ***s nät.

Man vill helt enkelt att kundens lägenhetscentral ska ha samma beteckning som mätartavlan i källarens elrum.

Försök också se det ur ett annat perspektiv.
Den nya metoden är lämpligare om man har många elcentraler anslutna hierarkiskt efter varandra. Alltså undercentral under en undercentral under en undercentral o s v. Det är väl ofta så det kan se ut på en industri t ex.
Dock så finns det ofta bara en, eller ett fåtal, mätpunkter då du har samma kund på de flesta centraler.
Man kan väl tycka att ur ett felsökningsperspektiv så är den nya metoden effektivare. Du går ju bara till närmast föregående central och kollar säkringarna. Och namnet på denna blir ju kännt för dig genom att namnet framgår i undercentralens namn. Du kan ganska lätt identifiera alla föregående centraler.

I t ex ett lägenhetshus så har du många centraler som istället är anslutna parallellt med varandra. Du har kanske en servis in i ett lägenhetshus. Denna servis matar 4 stigare med varsin beteckning som i sin tur matar kanske 8 st lägenhetscentraler per stigare. Då är det dessa lägenhetscentraler som är intressanta för nätägaren eftersom det är här man vill mäta förbrukningen för att rätt kund ska betala för motsvarande förbrukning. Det är alltså mätpunkten vi är ute efter att märka. Därför heter mätartavla och lägenhetscentral ofta samma medans inkommande servis inte heter någonting alls (under förutsättning att det endast är en servis in i huset).
Den inkommande servisen är ju inte mätt, därav namnlös.

I fallet med flera serviser så sätter man helt enkelt servisens bokstav innan centralbeteckningen.
Typ: Servis två in i huset heter B. Stigare efter denna servis heter BA, BC, BD o s v. Mätartavla på följande servis heter då BA1, BA2, BA3... och på BC heter de BC1, BC2, BC3 o s v.
är det bara en servis in så får stigare direkt egen bokstav. Då brukar fastighet få A1 t

Det blir helt enkelt mer överskådligt, och lättare att urskilja enskilda mätpunkter med den gamla metoden. Med den nya metoden blir det kanske lättare att istället hitta föregående central snarare än identifiera mätpunkter.
Det handlar också om att vi lätt ska kunna identifiera privatpersoners anläggningar bara genom att de ger oss sin adress och centralbeteckning.

Jag förstår att ur den synpunkten så är det något mer fördelaktigt i vissa anläggningar, typ lägenheter. Allafall ur nätägarperspektiv. Dock så tycker jag inte att Handbok 419 ligger långt efter...

Detta är en snabb skiss jag gjorde på ett fiktivt objekt.


=N1P1 mäter =N1A1
=N1N1P1 mäter =N1N1A1
=N1N2P1 mäter =N1N2A1
=N2P1 mäter =N2A1
=W1P1 mäter =W1W1 (detta är en kabel som överkopplas till flera centraler)
=W1N1P1 mäter =W1N1A1
=W1N2P1 mäter =W1N2A1

Det blir ganska tydligt vad den mätare som mäter centralen kallas. Den heter lika den central som är närmast underliggande, fast P istället för A.
Det som kan ställa till det är om man lägger in två mätare i serie, en för statestikmätning och en för debiteringsmätning, då kan man teoretiskt kalla centralen för t.ex =N1N2A1, statestikmätaren för =N1N2P1 och debiteringsmätaren för =N1N2P2.

Jag skulle hellre se att man i sina installationsanvisningar ger instruktioner om hur märkning ska ske inom gällande standards tolkningsutrymmen. Man skulle kunna skriva att debiteringsmätare skall ha numrering enligt nummer på betjänad central/anläggningsdel. Det kommer aldrig förekomma två debiteringsmätare i serie så då skulle man vara hemma enligt mig. Alternativt att man skulle skriva att den ska komma först i nummerordningen om flera typer av mätare förekommer.

Varför ska man då bry sig om vilket system, varför kan man bara inte märka efter det gamla?
Dokumentationsskäl helt enkelt. Sverige är generellt en som en bananrepublik vad det gäller dokumentation, förmodligen för att det av många anses dyrt, tråkigt, svårt och förhållandevis onödigt.

Ponera att från central =N1N2A1 går ut en kabel till en dosa, där den grenas och går vidare till en annan dosa där den grenas igen och sedan vidare till ett vägguttag.

=X1F1 (Gruppsäkring)
=X1W1 (Gruppledning)
=X1X1 (Första dosa)
=X1X1W1 (Kabel till nästa dosa)
=X1X1X1 (Andra dosa)
=X1X1X1W1 (Kabel till vägguttag)
=X1X1X1X1 (Vägguttag)

Så om vi nu vill att uttaget ska ha namn så man vet både från vilken central i anläggningen den matas och vad uttaget har för referensbeteckning så lägger vi helt enkelt ihop namnet på centalen =N1N2A1 med uttagsnamnet =X1X1X1X1 och får =N1N2A1X1X1X1X1, ganska komplicerat och långt istället för att bara skriva t.ex AB1A Gr.1, men vill vi bara märka upp vilken gruppsäkring den går ifrån så gör vi väl det... =N1N2A1 och säkring =X1F1 blir =N1N2A1X1F1. 11 tryckningar på dymon istället för 9, inte så jobbigt...
Men nu ska man hålla i tanken att hela anläggningen är ju uppknuten till nätägarens nät där vi kan ponera att från trafo går en kabel till ett markskåp och sedan en serviskabel till fastigheten.

=T1 (Trafo)
=T1W1 (Kabel från trafo till markskåp)
=T1N1A1(Markskåp)
=T1N1W1 (Serviskabel)

Då kan vi ta hela nätägarens anläggning =T1N1N1 (det blir N1 istället för W1 eftersom anläggningen förgrenar sig annat än i en central) centralens namn = N1N2A1 och uttagets namn =X1X1X1X1, och slå ihop dessa till =T1N1N1N1N2A1X1X1X1X1 och helt plötsligt kan man spåra uttaget hela vägen till transformatorn.

Teoretiskt sätt skulle man kunna spåra uttaget hela vägen till kraftverkets generator om man tycker sånt är kul och man har gått om dymotape...

Fördelen som jag ser för nätägare är att man kan få samma översikt över sitt nät, fast ännu bättre. Man kan dokumentera gränsdragningar på ett helt annat sätt.

Mätaren =N1N2P1 består ju av flera delar (tänk på att vi byter aspekt här!! Funktionen(=) består av Produkter(-))

=N1N2P1-U1 (Kapslingen, mätartavlan)
=N1N2P1-X1 (Plintar inkommande kabel)
=N1N2P1-W1 (Internt kablage från inkommande plint till mätare)
=N1N2P1-P1 (Själva mätaren)
=N1N2P1-W2 (Interntkablage från mätare till utgående plint)
=N1N2P1-X2 (Plintar utgående kabel)

Helt plötsligt kan man definiera vilken del av anläggningen som ägs/monteras/bekostas av vem, eller vem som ansvarar för den genom att den får ett namn.

Hur argumenterar jag för att man inte ska använda det äldre, förutom att man tappar det som jag ovan beskrev som en fördel så är det ju faktiskt en upphävd standard. Det hade varit konstigt om man bestämt att man generellt ska göra avsteg från SS 424 17 20 och märka L1 som svart och L2 som brun. Eller att man valt att inte följa Elinstallationsreglerna utan Blå Boken och menat att man uppfyller god elsäkerhetsteknisk praxis med den.

Edit: Ibland går det fort, kapslingar betecknas oftast med U i produktaspekten, inte C

Michell Andersson skrev: Jag uppfattar inte din text som ett påhopp över huvudtaget.Jag kan hålla med dig i många avseenden.

Informationen är inte konsekvent. Men med detta i åtanke så tar jag med mig din åsikt. I alla fall när det gäller tydligare instruktioner för vilken metod som ska användas för märkning av centraler i huvudledningsscheman i E.ONs nät.

Det är väldigt sällan som man framför kritik mot mot ett enskilt företag på detta forum, de allra flesta är här och diskuterar som privatpersoner. Jag ville helt enkelt inte att du skulle känna att mitt inlägg var riktat mot dig

Jag är även tacksam för din skrivelse till den interna arbetsgruppen, förhoppningsvis så väcker det någon tanke hos någon. Jag har slutat vara optimistisk efter mina samtal med Fortum, kanske är det lättare med EON

Tycker vi behåller det gamla systemet...

Kan bara hålla med Olle i att det är synd att inte strukturerade sätt att märka och dokumentera anläggningar kan få åtminstone lite fotfäste. Mycket av den sk märkning man ser inom "byggel" tycker jag man kunde vara helt utan om man hårdrar det. Har själv under lång tid använt den standard som ligger bakom det som visats i tråden dvs den numera ersatta IEC 750, och denna är mycket använd tex industriellt och särskilt utanför den svenska ankdammen.

Nästa steg mot ännu bättre system är olika implementationer av KKS men det är nog lite för hårdsmält trots att den systematiken har över 40 år på nacken.